Kelbesök

Oj, oj, här får man hålla i morrhåren idag, det är stor risk för bortblåsning. Har stuckit ut nosen några gånger bara för att konstatera det omöjliga i uttassande. Ändå har det varit en skaplig dag, särskilt på slutet, för då kom en väldans trevlig tvåbening och hälsade på oss.

Hon pratade och kelade jättemycket med mig. En gång hade hon också fått bo hos en katt, men den katten hamnade under en brummis och åkte till katthimlen. Då blev den här människan ledsen i jättemånga dagar, och sedan dess kelar hon bara med katter i andra hus. Jag kan jama att jag uppskattar sådana kelmänniskor mycket! Tror nästan att det mest var för min skull hon hälsade på, men matte fick förstås också säga ett och annat ord.