Gott nytt till alla

GOTT NYTT ÅR

jamar

Gustav

och Piff

och Puff

Jag tar tillbaka

Kanske kan bli nåt av henne trots allt?

Det är inte lätt att medge, men har man fel så måste man vara katt för sin tass och erkänna det. Har tidigare jamat om mina stora tvivel på Piffs duglighet som vaktkatt, men hon kanske har vissa kvalitéer ändå.

Igår kväll höll jag som bäst på att intaga min middag, när jag hörde Piffs upprörda och ilskna hotmjaou där ute. Både Puff och jag spetsade omedelbart öronen och begav oss snabbt till närmaste spaningsplatser, det vill säga varsitt fönster. Matte och husse reagerade också. Först undrade de vad det var frågan om, för de trodde att Piff låg och sov inne i mitt hus. Men när matte öppnade ytterdörren kunde hon direkt konstatera att Piff var där ute och försvarade Mitt O.....hmpf....Vårt Område från en inkräktare.

Om det varit jag som varit där ute hade jag inte brytt mig om mattes lockrop, men jag har överseende med att Piff genast kom springande in. Hon är ju trots allt nybörjare som vaktkatt, och får därför betyget godkänd för sitt första genomförda uppdrag.

Vitt igen

Är det nåt jamrans skämt, eller? Det var ju borta alltihop igår?

Det var med yttersta tvekan och efter stor övertalning från husse som jag idag begav mig ut på jobbet. Min assistent Piff var ännu värre, hon totalvägrade hela förmiddagen. Tur det inte är så mycket att göra så här års. Förresten måste jag ju ändå sköta den viktigaste biten själv, vaktsysslan alltså. Lyckligtvis har det varit lugnt på den fronten också. Hoppas inkräktaren fått ett eget hus att tassa till.

Följde med husse idag när han ställde ner kattburen i källaren. Hej då med den! Hoppas den stannar där nere. Åtminstone vad mitt instängande anbelangar. Inget är som frihet och när allting är precis som vanligt. Jag älskar vardagar.

Okej jul, men idag...

Fram till idag har helgen varit riktigt bra. Själva julaftonen var förstås litet småtråkig, för vi katter fick ensamma vakta huset mest hela dagen. I gengäld fick vi fest på kvällen när alla kom tillbaka. Då vankades både lyxfisk och Dentabits.

Dagen därpå hade vi gäster, och det tycker jag alltid är trevligt. Matte lagade då en jättefågel i ugnen, och det doftade så förföriskt gott att jag helt enkelt var tvungen att hoppa upp på diskbänken för att undersöka närmare vad som var på gång. Alla som känner mig vet att det är högst undantagsvis som diskbänkshoppning ingår i mina rutiner. Jag vet att det finns kvar litet av fågeln i kylskåpet, och jag hoppas att jag ska få smaka av det idag, för jag behöver verkligen kompensation för denna dags lidande.

Redan på morgonen anande jag en hel flock med ugglor i mossen, när jag inte fick någon frukost, och dessutom blev instängd i bortre delen av huset. Plus att kattburen stod där. Varningsflaggorna stod som spön i backen. Mycket riktigt, här skulle åkas till stickhuset igen. Orkade nästan inte protestera, utan satt demonstrativt lugn hela vägen dit.

Det satt flera stora, hemska skällisar i stickhuset. En ouppfostrad typ var det ett himla liv på, och hans husse orkade knappt hålla fast honom. Det kändes ytterst osäkert och obehagligt. Som tur var fanns ett särskilt väntrum för katter, där vi fick sitta rätt högt uppe, utom räckhåll för skällisarna.

Någon ropade "Gustav", och så fick jag komma in i ett hemskt rum. Det hemska bestod i en slags vagga som jag lades ner i. På rygg! Och så höll de fast mig i alla benen, medan någon hällde fullt med blött på min mage. Uschjam, så otrevligt! Sedan blev jag rakad på magen, innan jag fick en nål stucken rakt in. Vet ni vad de skulle göra? Ta ut av mitt kiss direkt från kissblåsan! Klart jag protesterade. Så första gången fick de inget. Då stack de mig en gång till, och då norpade de ett helt rör.

När jag sedan fick komma in i min bur trodde jag det var över, men icke. Jag bars in i ett annat rum, och nu skulle jag stickas i benet igen. Den här gången bara sprutade det ut blod, som fylldes i flera rör. Fick sedan ett slags snöre om benet, men det pillade jag bort. Räcker att ha halsband om halsen. Efter att ha blivit vägd på en löjligt liten våg, som jag knappt fick plats i, fick jag äntligen krypa in i buren och åka hem. Tänk, ibland kan jag faktiskt uppskatta buren.

Man hade ju kunnat förvänta sig hemfärd i expressfart. Åtminstone direkttrafik. Men nej då. Matte och husse skulle handla också. Tur för dem att jag är en extremt tålmodig och förlåtande katt. Efter en eeevighetslång väntan fick jag till slut äntligen komma hem till mitt hus och få mat. Jag hade ju fastat sedan igår kväll. Hann också med några rundor där ute. Men, som jamat, några extra godbitar har jag definitivt förtjänat i kväll. Om en vecka ska matte få provsvaren, och sedan är det kanske ajöss med läckerbitar om det vill sig illa. Så det gäller att passa på.

God Jul till alla

Idag fick vi julklappar redan på morgonen, när matte gav oss varsin hög med Dentabits. Och vi är lovade något extra mumsigt i kväll också. Hoppas det finns kvar av lyxfisken.

Eftersom det är jul har matte bett om några lediga dagar, vilket jag beviljat. Det ska komma gäster, så jag får nog fullt upp ändå med att kela med alla behövande.

Nu önskar jag alla katter en jul med mycket mys och gos plus litet extra gott att tugga på!

Nu var det Puffs (o)tur

Det mest intressanta idag var när jag fick se Puff inlurad i en bur. Matte lade ut Dentabits på golvet nedanför buren, men när stackars Puff skulle hugga in på en bit lyfte matte upp henne och stängde in henne i buren. Ja, jag får väl jama 'stackars Puff', även om jag inte hyser några varmare känslor för henne. Jag följde med dem ut för att se vad som skulle hända, men det var inte mer spännande än att Puff sattes in i brummisen, och så for de iväg.

Glad och nöjd med att slippa utsättas för burinstängning kunde jag tassa vidare och fortsätta dagens arbete. Jag hann precis utföra en första inspektion hos min favoritgranne, när jag hörde mattes bil komma tillbaka. Genast sprang jag för att möta henne, det gör jag alltid. Puff var förstås med tillbaka, det var väl väntat. Tassade med in för att hålla mig underrättad om senaste nytt. Puff var rätt fåjamig, men så mycket förstod jag av lukten att hon varit hos sticktanten.

Och där hade hon visst fått en krage på sig, eftersom sticktanten var rädd för att bli biten. Puff var synnerligen ovillig att låta sig tas på. Matte hade känt någon slags kula på Puffs rygg, och den ville hon att sticktanten skulle känna på. Det ville inte Puff. Då fick matte göra något konstigt, hon fick blåsa på Puff, rakt på nosen, hela tiden som sticktanten klämde på kulan. Och stack henne med en sån där spruta som Piff och jag också fått.
Då blev Puff så förvirrad att hon glömde att fräsa.

Även om jag inte gillar sticktanten ett endaste dugg, har jag i alla fall vett nog att uppföra mig som en riktig katt. Jag behöver minsann inte blåsas på och fjantas med.

Puff ville ju inte jama om vad som hänt, men jag hörde när matte berättade för husse. Och så sa hon att kulan på ryggen inte var farlig, det var bara talg i den. Tydligen var det bra, för matte lät glad.

Och glada blev vi i kväll, för husse hade varit på fiskaffären och handlat lyxmat till oss. Börjar förstå varför det heter god jul.

Ingen har tid

Om det var spännande igår, var det desto tråkigare idag. Det är ingen som har tid med mig. Men en sak måste jag jama om. Jag satt bara en svanslängd ifrån ett sugmonster i full verksamhet! Visserligen satt jag på en byrå, men matte och monstret höll igång precis nedanför mig och vrålade. Det känns som om jag vågar mer och mer. Igår jakten på det, och idag ignorering av sugmonster. 

En riktigt bra sak har hänt idag. Man kunde tassa ut utan att morrhåren blev stela av is. Det var länge sedan jag kunde utföra en så omfattande kontroll av Mitt Område. Högst behövligt.

Annars, som jamat, har det varit en total brist på sedvanlig gostid. Förstår inte vad det är frågan om? Både matte och husse håller på en massa ovidkommande saker. Fast nu ser jag en sak, äntligen något positivt. Husse har lagt sig i soffan. Det betyder trampvänlig mjukmage. Nu måste jag skynda mig...  

Dagens äventyr

Jag ser det...från kontorsfönstret också...

Idag på eftermiddagen blev jag mer upphetsad än på länge. Eftersom det är så kallt ute har jag bedrivit min spaning från sovrumsfönstret. Satt där rätt avslappnad och tittade ut över stranden, när jag helt plötsligt fick syn på det. Trodde inte min ögon. Vad  var det för något? Kände ett omedelbart behov av att undersöka saken närmare, men var?

Blev så till mig, visste inte vart jag skulle ta vägen. Rusade fram och tillbaka i huset framför en förvånad matte. Rusningar brukar nämligen bara företas av Puff i vanliga fall. Kan inte på rak tass påminna mig när jag senast sprang här inne.

Eftersom det inte syntes från golvet var jag tvungen att återvända till fönstret. Jo, där var det! Jag reste mig på bakbenen för att se bättre. Matte kom för att se vad jag spanande på, men med tvåbeningars undermåliga syn såg hon förstås ingenting. Jag däremot fokuserade ihärdigt blicken på det.

Kom på att från kontorsfönstret kom jag litet närmare, så jag sprang dit. Matte följde efter, men hon såg ingenting därifrån heller. Nu var jag så enormt frustrerad att jag bara måste trotsa snö, is och kyla och bege mig ut. Rusade iväg ut när matte öppnade dörren. Eftersom jag inte var alldeles säker på dets ofarlighet, skyndade jag mig direkt in under vedboden, som ligger alldeles nära där jag såg det. 

Vad som sedan hände är min lilla hemlighet. Jag är hemma igen hel och välbehållen i alla fall.

Jag vann

Ändrade arbetstider är av nöden med nuvarande väderläge. Långa inspektionsrundor går bort. Det är kort men intensivt som gäller. Vilopauser är inte att tänka på. Vem kan koppla av med is i baken? Nä, i stället gäller det att hålla igång.

Gjorde en riktigt flott trädattack idag. Kände för att styla litet inför matte innan hon åkte iväg i brummisen. Med absolut högsta växeln i tog jag sikte på en björk, som står litet för sig själv. Testade klösytan på trädet, den var utmärkt. Klättrade upp en bit. Upptäckte en sån där svartvit otäcking på en gren högre upp. Noterade att den även upptäckt mig. Blev aningen betänksam och hoppade ner igen. Besinnade mig, skulle jag vika undan för den där??? Klättrade upp igen, ännu högre denna gång. Svartvitingen begrep att Gustav inte är att leka med, och flydde därifrån. Ha! Ett-noll till mig. Bara han inte hämtar några kompisar en annan gång. Det vill jag aldrig uppleva igen.

Mina kompisar önskas dock en skön innemysarhelg!

En = OK

men akta er när de gaddar ihop sig!

Brrr, va' kallt

Fy hundan va' kallt de' e'

Jag visste inte att det kunde vara så kallt om tassarna! Aldrig har jag då känt en så hemsk kyla. Tror jag. Och så har det kommit här också, det vita. Piff såg för rolig ut i morse när vi trots allt ändå tassade ut. Hon stannade upp alldeles förundrad på trappan, som är under tak, och därför snöfri. Där satt hon en lång stund och tittade innan hon testade om det gick att sätta ner tassen i det vita.

Jag, som har varit med om detta förut, hade för länge sedan tassat ut en bit. Ingenting blir ju bättre av att vänta. När jag sett att även Piff vågade sig på en liten kontrollrunda, gav jag mig iväg på mitt uppdrag. Även om hon är en mespropp och till noll nytta när det gäller inkräktare, så kan ju hennes markeringar runt Mitt Område ha en viss avskräckande effekt. Så någon nytta av henne har jag väl ändå.

Litet fånigt att jag har sådan respekt för henne. Sitter hon vid dörren och vill ut, vågar, nej, vill jag inte gå förbi henne, om hon sitter kvar, när matte öppnar dörren. Fast jag jättegärna vill ut. Piff gör sådär ibland, att hon ångrar sig om utgåendet. Jag vill förstås inte visa att jag är rädd för henne, för det är jag inte, men jag brukar lösa problemet genom att tassa iväg till en annan dörr. Då är jag först där. Och kan lugnt bege mig ut. Rädd? Jag? Bah!

Min Favoritgäst

Kurrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr

Jama om att detta är den perfekta gästen!  Som jag berättade igår har jag, matte och husse haft gäster som sovit över i mina gästsängar. Måste nog utse den här människan till min Favoritgäst. Himla tur att jag är så lik den katten som är kvar och vaktar deras hus. Hon längtade redan efter sin katt, så jag tröstade henne, och avnjöt samtidigt själv en massa gos och kramar. Tjänster och gentjänster så att jama. Men när hon frågade om jag ville följa med till Spanien tackade jag vänligt nej, och matte höll med. Vem skulle då vakta Mitt Område? Mesproppen Piff springer ju in när Inkräktaren kommer, nä, det går inte.

När våra gäster gått och lagt sig gick jag och kollade hur de hade det där inne. Tyckte att favoritgästen verkade aningen ensam där hon låg, så jag höll henne sällskap hela natten, och såg till att hon inte frös om fötterna.
Det bästa är att de kommer tillbaka när de varit i det där Spanien. Tänk vad hon ska längta efter sin kisse då! Oj, så mycket tröst och gos det ska bli!

Jag är stand-in-katt

Undrar just hur det skulle vara att ha ett alldeles eget litet hus?

Idag såg jag faktiskt litet av det vita som alla kompisar jamat om. Turligt nog fanns det bara i luften. När det kom på marken försvann det bara. Konstigt.

Annars har det varit en rätt bra dag. På eftermiddagen kom några som jag kände igen. Då bodde de i mitt gästrum, och det ska de göra nu med. Hemma i sitt hus har de en katt som är rätt lik mig. Nu när kattens matte och husse ska åka bort ett rätt långt tag bor katten i ett litet katthus med värme i. Tycker det låter rätt skönt. Tänk att få komma och gå precis som man själv vill. Dessutom kommer någon och fyller på matskålen hela tiden. Bara det! Men det är klart, litet ensamt blir det förstås till slut. Han blir nog ändå glad när hans matte och husse kommer tillbaka.

Tills i morgon får jag vara stand-in-kisse och fylla deras kelbehov. En uppgift jag är fullt nöjd med.

Vad är det med en boll?

Den här gör grannen litet otrevlig, tycker jag

Tjam, vad ska jag jama om helgen? Rätt händelselös. Inkräktaren såg vi inte till. Bra. Hela lördagen gästade jag min favoritgranne. När han skulle åka iväg på ett ärende fick jag inte vara kvar där inne. Då blev jag sur ett litet tag. Det är en otrevlig känsla att bli körd på porten.


Senare på kvällen kom han för att titta på teven med min husse. Då bad han mig om ursäkt. Fast jag hade förstås förlåtit honom för länge sedan. För att visa min välvilja stannade jag kvar hos dem, trots att jag inte gillade de plötsliga vrål grannen utstötte med jämna mellanrum. Antingen "jaaaaaaaaa" eller "neeeeeeeeeeej". Han låter alltid på det viset när ett gäng tvåbeningar springer efter en boll på teven. Och så blir han visst törstig av det också, för han dricker en massa vatten eller vad det är i en jättestor mugg. Till slut blir det ett jamrans liv, så avkoppling kan man ju glömma.


Man får ta dem som de är, tvåbeningarna.

Inkräktare igen

Han är här igen. Inkräktaren. Jag har inte sett honom själv, men Piff har berättat. Hon blev jätteskraj och ropade i högan sky på hjälp, så husse hade visst kommit utrusande och undrat vad som stod på. Piff var inne i huset innan husse hunnit blinka, och då såg han den, inkräktaren.

På beskrivningen förstår jag att det är samma herre som jag läxat upp tidigare. Har varit ute och kollat efter honom hela eftermiddagen, men han verkat ha lämnat Mitt Område. Är dock rätt tvivlande på att det är för gott. Matte är rädd för att han inte har någonstans att bo, och skulle nog kunna tänka sig att ta hand om honom. Jag för min del är på den punkten väldigt bestämd. Två extrakatter här är mer än tillräckligt.

Nu ska jag fira helg i lugn och ro. Helgen började ypperligt med att vi fick varsin stor portion fredagsgodis i form av vitfisk. Nu förväntar jag mig en fortsättning i samma stil.
Vi tassas på måndag!

Fundering

Undrar just vad andra katter tycker är jättegosigt?

Bara för att jag ville vara ute jättelänge igår kväll betyder inte det att jag vill det alla kvällar. Särskilt inte när det är blött nedfall. Som idag till exempel. Ändå var det ingen som observerade att jag satt på kommainmöbeln på altanen. Matte skyllde på att hon var iväg och blev stucken i armarna (rätt åt henne), och husse påstod att han satt på kontoret och jobbade.

Det är väl främst honom jag är kritisk emot, för så mycket har jag sett av det han kallar jobb, att det inte är mer betungade än att han kan gå och titta efter katter som väntar på att få komma in. Och förresten var matte hemma en lång stund innan hon kom och öppnade dörren för mig. Men jag var inte sur ändå, utan tvärtom påfordrade jag att få knäsitta hon henne och buffa nosen i hennes armveck. Det är det bästa jag vet. Jättegosigt. Undrar just vad mina kompisar tycker är jättegosigt?

Fullt upp och mer därtill

Vad var det nu jag skulle göra? Först tallen...sedan grannens tomt...efter det kolla kaninstället...jag får inte glömma fågelbordet...och så...de' e' mycket nu...

Idag har det varit full rulle. Har varit ute hela dagen. Och kvällen. Har faktiskt precis kommit hem. Matte tänkte nästan skicka ut en efterlysning, för jag brukar komma hem innan det blir mörkt.

Hon säger att klockan snart är halv elva, och säger halv elva med en sådan röst att jag förstår att det inte är riktigt bra. Fast egentligen bryr jag mig inte så mycket. Jag är väl en fri katt? Nu ska det i alla fall bli skönt att rulla ihop sig på soffan framför brasan. Mmmmmm.

Rena Kattradiset

Visserligen är jag i stort sett nöjd med min matte, även om jag jamar negativa synpunkter ganska ofta. Men. Det finns mattar, och så finns det mattar.

Nu ska ni få höra om en matte som till fullo förstått vad ordet omvårdnad innebär. Hon bor hos en katt i landet England. Om denna katt katt skrevs en artikel i en tidning för den var så lång. Katten, alltså. Det redogjordes för kattens liv och leverne, och hur lång den var med alla fyra tassarna på marken. Plus längdrekordet när den var fullt utsträckt. Rätt ointressant upplysningar travades på varandra ända tills slutklämmen kom, den som verkligen tilldrog sig mitt intresse:

Varje kväll värmde denna matte en handduk och lade i kattens bädd, så att den skulle kunna krypa ner i en varm och skön säng. Va?! Är inte denna matte ett sant föredöme för våra egna mattar och hussar? Här har vi något att jobba på! Eller är det möjligen någon av er som får utnjuta denna ynnest på kvällarna?

Och man kan ju bara ana sig till vad den katten får sig serverat varje dag. Förmodligen också vackert upplagt, dekorerat med strimlor av vitfisk. Kanske en färgklick rött kött. Grädde till dessert. En liten mus som underhållning. Rena Kattradiset.

Upptassad igen

Att jag fick en medalj av Sippo gör mig fortfarande glad. Det stärkte min självkänsla. Särskilt som jag åkte på storstryk på natten efter besöket i stickhuset.

Jag hade gått och lagt mig för längesen i husses tomma säng, och jag tror att matte precis hade somnat när jag hörde ett tassande ljud. I vanliga fall brukar jag inte bry mig så mycket om det. Jag vet att både Piff och Puff också brukar sova i min sängkammare. Men nu blev jag tvärt irriterad. All frustration efter dagens vedermödor skrek efter att få pysa ut.

För att göra en lång historia kortare. Jag uppmanade Puff att genast avlägsna sig ur rummet med ett ganska bestämt jam och en lika bestämd tassgest. Det som sedan hände tycker jag inte står i proportion till dessa åtgärder. Puff skrek rätt ut, varpå naturligtvis Piff kom sättande i raketfart, även hon med högsta volymen påsatt. Matte for upp ur sängen argt hojtande.

Jag fann för gott att avlägsna mig från kalabaliken. Med två ilsket tjutande katter bakom svansen -och tidvis på ryggen- rusade jag genom huset. Efter kom en nästan lika ilsken matte. Hon skällde på allihopa tror jag. Klockan var sådär två på natten, och vid den tidpunkten brukar hon inte vara så empatisk.

Det hela slutade med att jag förskansade mig i gästrummet. Matte stängde en dörr så att Piff och Puff fick vara på sitt håll. Gissa om det var skönt att slippa se dem?

Dagen därpå var vi vänner igen. Vi katter är ju inte långsinta. Ett av våra ädla drag. Men för säkerhets skull fortsätter jag sova i gästrummet ett tag till.

Vilken dag!

Vilken dag jag har haft. Är alldeles slut. Eländet började ju redan igår med att jag inte fick gå ut bara för att jag skulle kissa i den förjamrade lådan. Med en botten som knappt var täckt, det lilla som syntes var några små märkliga kulor. Jag gick in och provsatt många gånger, men kände att det skulle vara direkt olämpligt att utföra några som helst tömningar där. Sedan fick matte krafsa i "sanden" och sätta på vattenkranen bäst hon ville.

Vid midnatt gav matte upp försöken att övertala mig, och jag blev instängd i min del av huset. Därmed hindrades jag tyvärr att nyttja den andra, funktionsdugliga kattlådan, vilket hade varit behövligt. På morgonen kände jag ännu mer att vissa saker trängde på, och när matte ytterligare en gång lyfte ner mig i kattlådan gav jag upp och nedlät mig till att förorena lådan med diverse fast material. Matte var blixtsnabbt där och plockade bort det, och det var kanske tur, för vad skulle jag krafsat över med? Jag, som är så noga med övertäckandet.

Efter det vidtog en underlig timme. Matte kom ideligen och bad mig att kissa. Jag var emellertid ståndaktig. Ända tills matte kom och sa att nu kunde hon inte vänta längre, att  det var dags att åka. Hann inte riktigt reagera på det där sista, för helt plötsligt kände jag att nu, nu kunde jag bara inte hålla mig längre. Jag rusade in i duschen och satte mig över avloppssilen. Där blev jag abrupt avbruten av matte som lyfte över mig i lådan, och då var det förstås klippt. Inte med bästa viljan i världen kunde jag hålla tillbaka då, det var bara att släppa ut allt jag hade. Konstigt att få beröm för en sådan sak, men matte blev visst jätteglad och stoppade ner en mojäng i kisset och sprutade ut det i ett rör.  

Sedan blev det litet äckligt, för mina tassar blev smutsiga av det blöta i lådan, det gillade jag inte. Passade på att tvätta mig medan matte tvättade golvet. Hoppades att allt skulle bli normalt sedan, men icke. Matte lyfte upp mig och bar ut mig till kattburen. Överhopades av onda aningar, särskilt sedan jag placerats i bilen.

Ännu värre blev det sedan jag blivit inburen i ett hus med omisskänlig doft av stickhus. Mycket riktigt. Det var det värsta jag varit med om hittills. Vet ni vad de gjorde?! Först rakade de av päls på mitt ben. Sedan stack de in en stooor nål i benet och tog en massa blod från mig. Efter det skulle hon kolla något som hette blodtryck. Då tryckte de ner mig mot bänken och höll fast mig i alla tassarna, samtidigt som sticktanten joxade med något vid min ena tass. Plus att det låg en apparat vid mina öron som skrapade till ibland så det gjorde ont i mina öron. Och att det stod en skällis och lät utanför min dörr. Alltså, jag är en snäll och timid katt, men där gick gränsen! Blodtrycket får de leta efter hos nån annan katt.

När vi var färdiga där fick vi sitta i en rum jäääättelänge och vänta. Det kom en flertal obehagliga skällisar precis utanför kattrummet. En morrade åt mig. Fyjam. När vi suttit där i sjuttifemton timmar kom en ny sticktant och bar in mig i ett annat rum. Hon sa att jag var en fin katt, och att mina prover varit bra. Eller nästan bra, för ett prov ville de ta om.

Jag måste alltså tillbaka dit efter jul. Då ska de sticka in en ny jättenål i tassen. Och, ännu värre, de ska också sticka en nål in i min kissblåsa. *darrar* Kanske är det så att jag måste äta annan mat, sa sticktanten. Men det är inte säkert, för provet var något som heter på gränsen, vad det nu kan vara? Jag är i alla fall glad att jag slipper göra om det här med kissa i lådan, för det har varit jättejobbigt.

Innan vi åkte hem från stickhuset måste de förstås sticka i mig en gång till, den här gången i nacken. Jag blev något som heter vaccinerad. Matte säger att det är bra, men jag känner då ingen skillnad mot förut.

Har varit hemma några timmar nu, och hunnit med en snabbis där ute. Efter dagens strapatser ska det bli riktigt skönt med några timmars djup meditation och avslappning. I morgon kommer husse tillbaka från sitt... hmmm...jobb. Han har varit borta ett bra tag, men nu ska han bo hos mig länge. Den här helgen blir nog bra. Hoppas den blir det för er med!

Aldrig

Matte är inte riktigt klok. Hon tror att jag ska kissa i det här??? Aldrig, jamar jag. Luktar inte sand, känns inte som sand, och inte går det att krafsa i heller. Kom inte säg att jag inte har provat, för det har jag. Har provsuttit flera gånger. Tror jag ska kissa  i duschen i stället. Som en protest mot denna behandling.

Det är synd om mig

Tråk, tråk

Jam, vad ska jag tassa ner om den här dagen? Har inte så mycket nytt att rapportera. Som hos er andra, har jag också haft litet vitt på allting. Plus att det var alldeles för kallt för min päls i morse. Både Piff och jag rusade in när matte öppnade dörren efter att vi varit ute bara en kort stund. Sedan försökte matte lura ut mig en massa gånger, men det gick jag inte på.

Borde väl ha passat på, för nu har jag hört att det blir utegångsförbud i morgon tills jag kissat i lådan. Om jag nu gör det. Gustav lovar ingenting bestämt...

Nu börjas det

Nu har det börjat, den underliga ordningen vi ska ha fram till fredag. Jag har inte längre tillträde till halva mitt hus. Detsamma gäller Piff och Puff. Vi står alltså på varsin sida om dörren och är högst missnöjda.
Tack och lov har jag fått gå ut idag, och ska visst få det i morgon bitti med, men sedan blir det inlåsning från eftermiddagen. Allt bara för att jag ska bli nog kissnödig för att kissa i en nästan tom låda på torsdag. *tar med tassen för pannan* Det är inte klokt vad man får finna sig i mycket okattvärdigt.
Och dessutom är det kallt där ute. Fyjam.