Nu har det alldeles spårat ur här hemma. Vet ni var jag har tillbringat natten? I sköna soffan? I stolen på altanen? Nädå. Instängd i källaren!!!
Det är verkligen fullkomligt pälsresande hur blinda och döva de blivit, min husse och matte. Allt började med att husse gick ner i källaren för att hämta gamla målarburkar som skulle slängas. När matte går ner där vet jag att jag måste sitta kvar utanför, men jag tänkte att husse kanske skulle behöva litet hjälp med kontrollen där nere. Faktum är att källaren stått utan inspektion en längre tid. Kan inte minnas när jag var där senast.
Husse blev rätt snart färdig med sina burkar, men jag hade massor kvar att utforska. Tog förstås för givet att dörren skulle lämnas öppen för mig. Vilket jag, efter att ha jobbat klart, upptäckte att den inte var. Satte mig ner och väntade. Och väntade. Och väntade. Det gick jäääättelång tid. Ute blev det mörkt, och ingenting hände.
Till slut tappade jag tålamodet och började ropa på hjälp. Då hände nästa obegripliga grej.
Matte, som inte hade somnat, hörde mig och gick ut och ropade på mig! Hon trodde att jag upptäckt en Inkräktare och var ute nånstans! Jag, som var rakt under henne! Allting verkar underutvecklat på dessa tvåbeningar.
Jag gav upp, och la mig ner för att sova. När det varit ljust en lång stund, gjorde jag nya försök. Nu var jag mera beslutsam. Förutom att jag var hungrig, gjorde vissa behov sig påminda. När matte hörde mig ropa på morgonen också blev hon fundersam, för Inkräktare brukar aldrig komma då. Så kom hon på att husse varit i källaren dagen innan, och bad husse att gå ner och titta. Då, äntligen fick jag min frihet, det var verkligen på tiden. För att inte jama övertiden.
Tror att husse fick litet dåligt samvete sedan, för han åkte till fiskaffären och köpte vitfisk. Och jag fick dubbelt så mycket som Piff och Puff. Det var jag värd.
Mmmmm...ett fat med vitfisk...tugga, tugga
Sista biten...att något kan va' så gott
Inlägg
Stackars dig Gustav! Det är hårt att vara en ansvarskännande katt! Hur kunde de missa dig, de vet väl att du är en hjälpsam katt. Du är väl värd din vitfisk. Tröstartassar
SvaraRaderaFy jamaren så otäckt! Blir ju alldeles matt i svansen. Jag har ju bara blivit inlåst i kylskåp och skafferier. Tur att det slutade lyckligt och att du fick lite fisk för obehaget. *tröstartass*
SvaraRadera*morrhårsdarr* vilken pälsresande historia! Förstår inte hur dina annars så väldresserade tvåbeningar har blivit. Det verkar som om dom har tappat kontrollen lite. *funderar* Att hon inte kunde komma på tanken att du kunde vara i källaren när du jamade på uppmärksamhet. (förresten vad kan man förvänta sej av en på två ben, dom är ju inte tillförlitliga precis). Där kan jag hedra min människa för hon går igenom alla skåp, lådor och dörrar om hon inte hittar mej. Något som din borde lära sej..
SvaraRaderamen stackar dig Sippo!
SvaraRaderatur att matte kom på att din husse varit i källaren,vem vet annars kanske du hade fått göra dina behov i källartrappen?
*ush och rys för det*
/tassen från pip och murre
DUI och DECO: Tack för dom orden, gör varmt ända ut i svanstippen!
SvaraRaderaSIPPO: Jamaligen, instängd i KYLSKÅP?! Då är jag faktiskt hellre i källaren. Att du inte frös ihjäl *huttrar*
MAYA: Det är litet dumt att man bara kan gå ner i vår källare utifrån, annars hade jag kunnat jama vid någon dörr. Nu lät det så långt borta att matte trodde att jag var ute. Fast dom har nog lärt sig en läxa.
KATTLIV: Ja, det var allt en himla tur, det var mer än långtråkigt där nere. Tassen!
Detta är INTE acceptabelt!!! Något MÅSTE göras, jag kan till och med tänka mig att upplåta Siamesens sovplats till dig, han kan kanske flytta ner i din källare???
SvaraRaderaOch VISST är de totalt hjälplösa, människorna?? Dom hör dåligt, ser dåligt, har inget luktsinne, luktar märkligt och klampar fram på ett livsfarligt sätt. Dessutom fattar dom INGENTING .. det är rent märkligt att dom klarar sig??????/HITTEKATTEN
Siamesens sovplats...låter läckert. Fast jag är rätt tveksam till om bytet blir accepterat? Undrar om det inte blir ett jamrans liv här?
SvaraRaderaJa, man kan verkligen undra hur dom klarar sig. Fast det gör dom väl inte heller, ja, överlever kanske. Men inte verkar dom kunna njuta av livet som VI gör. Det är väl därför dom behöver oss så väl.