En innehelg

Ännu en trist dag. Matte kollade noga på mig igår kväll, och nu anklagar hon mig för att ha varit i slagsmål igen. Kanhända att jag gick litet bryskt tillväga när jag motade bort den där som försöker inmuta Mitt Område. Förstår inte att jag ska bli avslöjad varje gång?

Hur som helst så ringde matte till sticktanten och pratade om mig. Så nu har det börjat med sprut i munnen igen och blöta tussar på pälsen. Förmodligen utegångsförbud hela helgen. Själv tycker jag att jag visst kan gå ut, det gör väl inte så mycket att jag haltar? Matte har en avvikande åsikt, så jag vet ju hur det blir.

Även för övrigt är det litet konstigt här hemma, för en av lillhussarna ska få gift i morgon. Konstigt nog verkar alla glada, och alla som tillhör min flock ska komma hit och se när han ska göra det här med giftet. Utom Piff och Puff och jag. Vi får inte titta på, och det är nog lika bra.

Hoppas nu det blir en skaplig helg för mina kompisar. Jag ska göra det bästa av situationen, jag med.

Deppigt

Dumma ben...sluta göra ont...

Nu måste jag jama att livet inte är så kul, för jag har fått ont i mitt ben igen. Inte sårbenet, utan det andra, det som jag haft problem med förut. Rätt som det är kan jag bara hoppa på tre tassar, och det är inget vidare.

Det här har betytt utegångsförbud för mig igen. Suckjam. Matte funderar på om jag ska börja äta kluckås...glucos...nånting som ska vara bra för lederna. Hon ska visst ringa sticktanten och fråga i morgon, för hon säljer sånt. Tills dess får jag ligga här i sängen och deppa. Och kom inte och jama att det är ålderskrämpor. *fnys*

Hemma bäst

Jamdå, håll avståndet du - minst fyra svanslängder

Vad finns att skriva om den här dagen? Inte mycket. Jo förstås, det kom en tvåbening och visade en bild på en katt som såg ut nästan som Piff. Men det här var en killkatt, och han hade rymt hemifrån för fyra månader sedan. Fyra månader! Nu undrade hon om vi sett honom här, för tydligen hade han synts till i mitt område. Hmmm, jag undrar jag hur han såg ut som jag slogs med? Det är ju sånt man inte tänker så noga på då.

Men det kan ju förstås ha varit Piff som någon sett, eftersom de är så lika. Fast det var litet konstigt för några månader sedan. Då påstod en granne rätt långt ner på gatan att Piff varit där och  hälsat på. Matte blev väldigt förvånad, för hon har aldrig sett Piff gå åt det hållet. Så det kan ju ha varit killkatten hon sett.

Men det är som jamat ganska länge sedan nu. Det där att rymma är ingenting för mig. Två dagar är det mesta jag varit borta någonsin, och det är flera år sedan. Nä, tacka vet jag mitt hus, det är bäst. Trots avståndstagande Puffar.

Man är väl en tuffing

Kanske bäst att avvika nu...

Vill bara demonstrera hur modig jag är. Ser ni närheten till det brummande sugmonstret? Måste också påjama att den är igång! Inte förrän den är så här nära finner jag för gott att förflytta mig till köket. Med tiden har jag kommit på att den faktiskt inte utgör något större hot.

Piff och Puff flyr för sina liv när den börjar låta. I alla fall tror de att deras liv är i fara. Det gör inte jag längre. Åtminstone är jag nästan säker på det. Men, det är klart, det är bäst att gardera sig. Bara utifall att..... 

Så löjligt

Ska det föreställa kul???

Jag kan inte för mitt liv begripa det roliga med så kallade kattleksaker, eller som här, ett snöre som matte drar framför mig. Vad katten förväntar hon sig att jag ska göra med det? Hon drar det fram och tillbaka framför nosen på mig och tittar på mig precis som om jag skulle reagera på något sätt?

För att göra henne glad studerar jag snöret en stund, men inte har jag lust att sitta där och glo något längre tag. Hon får stå där och skaka sitt snöre bäst hon vill. Jag har viktigare saker för mig.

Tillbaka

Puh, nu har jag fullt upp...vad ska jag börja med, tro?

Mjaou på er, nu är jag tillbaka på banan! Gissa vem som rusade ut när dörren äntligen öppnades även framför min nos, inte bara Piffs? Det har varit en plåga att höra henne släppas ut, medan jag har suttit och väntat på andra sidan en stängd dörr. Hämnades genom att påfordra uppmärksamhet på nätterna. Tror matte blev irriterad, för till slut stängde hon in mig i en annan del av huset. Dessbättre blev hon straffad direkt för tilltaget, för Puffs toalett står i den delen. Och Puff var inte hos mig. Resten kan ni nog räkna ut. He-he.

Idag har jag förstås vidtagit en första inspektion i närområdet. Fast allra först kollade jag så att mina trädrusningsfärdigheter var intakta. Testade på en björk jag aldrig provat förut. Kom riktigt högt, så jag kände mig nöjd. Sedan gjorde jag några löprundor bara på kul. Efter allt soffliggande var det synnerligen härligt att få sträcka ut ordentligt.

Mina sår verkar läka trots att matte häller på äckligt blött där. Och i morgon är sista dagen jag ska få sprut i munnen. Så nu är Gustav fit for fight igen...nä, visst, nä...hmmm...det skulle jag ju sluta med. Ha en jamrans trevlig helg!

Urtrist

Vad annat kan man göra???

Tråkigt, tråkigare, tråkigast. Har absolut ingenting att göra mer än att äta och sova. Hör nog att Piff får komma ut hela tiden. För mig är det totalt obegripligt varför inte jag också får gå ut. I morse tassade jag omkring och surade och jamade mina känslor för matte. Inte hjälpte det. Tvärtom misshandlar hon mig flera gånger om dagen med att trycka blöta tussar där jag har ont.

Nä, jag tror jag får göra en paus i bloggandet några dagar, för vad kattsingen ska jag skriva? Äter, sover, äter, sover, äter, sover osv osv osv. Hur kul är det???

Så fort det händer åtminstone något mer återkommer jag.

Katten också

Jag misstänker det värsta...

Och det med all rätt. Blev dålig igår igen, och låg och sov nästan hela dagen. Så matte kunde förstås inte låta bli att ringa sticktanten i morse. Därför sitter jag inburad här.

Av sticktanten blev jag naturligtvis avslöjad. Hon såg det som matte inte upptäckt. Att jag varit med om en riktigt råkurr, och hade flera djupa bett. Särskilt ett på insidan benet. Hon bände och vred på benen så jag blev riktigt irriterad till slut och gav henne en riktigt avfräsning. Då övergick hon till att hälla blött i såren. Uschjam, det var en riktig pärs.

Det var ju skönt att komma hem sedan, men inte så värst kul ändå för jag fick inte komma ut, som jag ville.

                                                        

Fy, vad ofin du är matte...du får hitta på nåt så man inte ser att det är jag

Ja, nu ska jag vara inne. Hela veckan! Sticktanten till och med hotade men tratt, men det har jag sluppit än så länge. Det finns bara en enda positiv sak med alltihop. Jag får mjukmat varje morgon innan jag får medicinsprut i munnen. Och då får jag vara alldeles ensam i köket och äta i lugn och ro.

                                 

Annars blir det väl mest så här jag får slå ihjäl tiden. Konstigt nog har Puff lagt sig i andra sängen. Hon kanske sympatiserar litet grann med mig, trots allt.

En okej dag

Den här dagen började bättre än igår. Benet gjorde inte ont mer. Ändå fick jag mjukmat och sprut i munnen, ska visst få det några dagar till. Piff och Puff stod på andra sidan köksdörren och klagade. De hörde förstås mitt smaskande och var avundsjuka. Det var riktigt trevligt.

Efter det fick jag gå ut, äntligen. Kändes som om jag varit inne i eeevigheter. Gjorde en riktigt lång inspektionsrunda. Tyvärr började det komma ner blött, vilket förtog min entusiasm något. När det nästan började droppa om pälsen kände jag att det var dags att ge upp. Hoppades också på litet mer av den där mjukmaten, men där fick jag tji. Lyckades tjata mig till ett antal torra kulor, det var allt.

Efter några timmars välbehövlig vila funderade jag på att återuppta utearbetet. Matte öppnade dörren, och Piff sprang ut direkt, utan att se sig för. Förstår mig inte på hennes fascination över vatten. En Riktig Katt gillar inte vatten. Inte jag åtminstone. Hon började slicka på trappan och plaska där ute. Uschjam.

Hon är inte klok på ett enda morrhår...

Jag vände på tassen och gick in igen. Litet vett i skallen har man ju. Ska vara inne resten av kvällen säger matte, och jag har inga invändningar.

Önskar nu alla kompisar att ni ska slippa blöta pälsar i helgen. Och särskilt slippa det hemska vita ni jamat om.

Ingen rolig dag

Vilken jamrans trist dag det har varit. Det började i morse med att jag hade jätteont i ett ben. Kunde knappt ta mig till matskålen. Och när jag väl kommit dit var jag ändå inte hungrig. Matte ringde till sticktanten, och sedan fick jag sprut i munnen av något som matte gömt i ett skåp.

Minns att jag fick sånt i vintras också, och då blev jag illamående och dålig av det. Nu hade sticktanten sagt att jag skulle äta något samtidigt som jag fick sprutet, så kanske jag slapp bli dålig. Sedan hände det enda positiva den här dagen. Först öppnade maten en påse mjukmat. Slickade i mig litet sås, men jag var fortfarande inte hungrig. Då hämtade matte Dentabits, och det gick ju bara inte att motstå. De är verkligen förförande smaskiga. Så jag smällde i mig flera bitar än jag ätit sammanlagt förut. En liten stund var vi glada, både matte och jag. Men sen....

Jag har suttit i fönster...

Jag har suttit vid dörrar...

Men till slut har jag gett upp...

Ändå blev jag nästan bra med en gång efter sprutet, och kunde tassa på alla fyra igen. Trots det påstod matte att jag skulle ta det lugnt idag. Lugnt!!! Med det menas urtrist. Jag har inlagt en massa jamprotester utan att en enda bifallits. Och jag har till och med fått nedlåta mig till att besöka hrmpf, *viskar* ...lådan. Usch, det gillar jag inte. Nä, det här var ingen bra dag.

Ut?

Ut? Tror du jag är dum, eller???

Matte hade storstädning på altanen. Hon städade bort sommaren sa hon, och så slängde hon in en massa grejor i hallen. Jag blev litet nyfiken på vad hon sysslade med, men när hon frågade om jag ville komma ut backade jag skyndsamt därifrån. Jag hade minsann fått nog av utelivet i den blåsten. Hur mycket blås kan det finnas där ute?

Dessutom hade jag faktiskt hjälpt matte rätt länge ute tidigare på dagen. Först vattnade vi i växthuset. Efter det tyckte jag det var dags att gå in. Det tyckte inte matte. Hon skulle tvätta hinkar som hon haft växter i. Varje gång hon närmade sig trappan sprang jag till dörren. Som en fin vink, menar jag. Mon hon verkade inte fatta någonting, utan bara rantade omkring där fram och tillbaka. Till slut blev jag tvungen att jama ifrån på skarpen. Pälsen var ju nästan sönderblåst och magen skrek av hunger. Då äntligen fick jag komma in i mitt varma, sköna hus. Det gäller att vara bestämd.

Ett rent misstag

Matte och jag blev ovänner i morse. Eller rättare jamat, matte blev sur på mig, för hon gillade inte mitt sätt att säga gomorron. Jag bara råkade komma åt hennes mun med klon, ju. Tycker att hon överreagerade när hon försvann in under täcket. Sedan fick jag sitta jättelänge och vänta på maten. Och min matskål var helt tom. Förstås. Som vanligt.

Det gäller att hålla en låg profil i blåsten...

Att vara ute har inte varit särskilt trivsamt idag heller. Det har mest blivit några snabbisar. Fortfarande är det blåsvarning som gäller. En rätt händelselös dag med andra ord. Men det kanske är bra på sitt sätt.

Dränkt igen

Rädda mig från matte innan hon laddar om...snälla dörr öppna dig...

Kolla mellan öronen på mig, där har matte just hällt på massor av det där äckliga igen. Det spelar tydligen ingen roll hur jag jamar om att jag inte vill. Blev sur på henne en stund och flydde när hon närmade sig. Tänk om hon inte hällt på färdigt än? Har lärt mig den svåra vägen att största vaksamhet måste iakttagas. Nu har hon nästan lovat att jag ska slippa sprutet på ett tag. Hoppas jag kan lita på henne.

Annars har det varit en blåsipälsendag, så jag har mest varit inne. Dessutom kom värsta brummisen här på eftermiddagen och for fram och tillbaka utanför mitt hus. Både Piff och jag skyndade oss in. Verkade vara ett kattslukarmonster. Kunde ha varit i alla fall. Skönt att ha en säng att gömma sig under, där man kan vara säker. Nu har den farit iväg, beredskapsgraden har sänkts, och jag vilar ut uppe på mattes säng i stället för under.

Litet fest

Trots allt fick den  här veckan en bra avslutning. Här fick vi fredagsgodis. På tallrikarna låg vitfisk från igår. Matte hade gömt en bit i kylskåpet. Och dessutom låg där några bitar Dentabits! Piff och Puff tog dem som förrätt, men jag tyckte de passade bättre som dessert.

Det konstiga var, att de hade kvar feta bitar när jag var färdig. Gjorde ett hastigt överslag och funderade på om det var möjligt att snika åt sig nån bit? Kom fram till att det var det inte. Jag är ju en väluppfostrad katt.

Hoppas att ni mina kompisar också får något helggodis och att det vita håller sig borta, fast jag inte uppfunnit färdigt min antivittdans.

Det blir värre och värre

Nu har det alldeles spårat ur här hemma. Vet ni var jag har tillbringat natten? I sköna soffan? I stolen på altanen? Nädå. Instängd i källaren!!!

Det är verkligen fullkomligt pälsresande hur blinda och döva de blivit, min husse och matte. Allt började med att husse gick ner i källaren för att hämta gamla målarburkar som skulle slängas. När matte går ner där vet jag att jag måste sitta kvar utanför, men jag tänkte att husse kanske skulle behöva litet hjälp med kontrollen där nere. Faktum är att källaren stått utan inspektion en längre tid. Kan inte minnas när jag var där senast.

Husse blev rätt snart färdig med sina burkar, men jag hade massor kvar att utforska. Tog förstås för givet att dörren skulle lämnas öppen för mig. Vilket jag, efter att ha jobbat klart, upptäckte att den inte var. Satte mig ner och väntade. Och väntade. Och väntade. Det gick jäääättelång tid. Ute blev det mörkt, och ingenting hände.

Till slut tappade jag tålamodet och började ropa på hjälp. Då hände nästa obegripliga grej.

Matte, som inte hade somnat, hörde mig och gick ut och ropade på mig! Hon trodde att jag upptäckt en Inkräktare och var ute nånstans! Jag, som var rakt under henne! Allting verkar underutvecklat på dessa tvåbeningar.

Jag gav upp, och la mig ner för att sova. När det varit ljust en lång stund, gjorde jag nya försök. Nu var jag mera beslutsam. Förutom att jag var hungrig, gjorde vissa behov sig påminda. När matte hörde mig ropa på morgonen också blev hon fundersam, för Inkräktare brukar aldrig komma då. Så kom hon på att husse varit i källaren dagen innan, och bad husse att gå ner och titta. Då, äntligen fick jag min frihet, det var verkligen på tiden. För att inte jama övertiden.

Tror att husse fick litet dåligt samvete sedan, för han åkte till fiskaffären och köpte vitfisk. Och jag fick dubbelt så mycket som Piff och Puff. Det var jag värd.

Mmmmm...ett fat med vitfisk...tugga, tugga

Sista biten...att något kan va' så gott

Mera rörigt

Uschjam...va' trött jag blir på det här...

Nu är jag rätt trött på det här utestängandet. Det är mycket förvirrande. Varför får jag inte komma in genom min dörr längre? "Nä, stanna där Gustav" säger de bara strängt, när jag sitter och väntar på att få komma in, på min alldeles vanliga plats utanför dörren. En enda gång gick det, men bara på sätt och vis. Då lyfte matte upp mig, och bar mig genom huset och släppte ner mig utanför den förhatliga dörren mitt i huset. Därmed var min tilltänkta kontroll efter Monstret i köksskåpet helt omöjliggjord.

För en stund sedan kom han och sa hej då, han som startat allt eländet. Målaren. Kan bara hoppas att det ska innebära något positivt för morgondagen.

Rörigt

För mig hade de gärna fått stanna kvar där...

Jaha, så var de tillbaka igen, Piff och Puff. Jag var ute och mötte dem. Matte ställde ut kattburar på marken, och jag måste naturligtvis kontrollera så det inte satt några inkräktare där inne. Sedan gick vi in allihopa. Piff och Puff blev förstås inburna, men jag kom in på egna tassar.

Som vanligt, när de varit borta, blev det ett himla väs och fräs. Jag slängde bara i mig några matbitar, sedan skyndade jag mig ut igen. Högst otrevligt med sånt där tjafs, tycker jag. Även för övrigt är det rätt otrivsamt i mitt hus just nu. Helt plötsligt får jag bara vara i halva huset. När jag försökte komma ut i köket blev husse jättearg på rösten. Inga katter får komma dit längre, bara för att han som heter Målare har hälsat på. Så ska det visst förbli i flera dagar. Allting är så konstigt. Jag gillar inte förändringar.

Utom förstås....om Piff och Puff stannat på pensionatet hade jag inte haft något emot det.

Mirakel kan ske

Blir det verkligen bättre så här???

Här har det hänt grejor må ni tro! Det började redan i fredags, när någon som hette målare ringde och sa att han skulle komma. Efter det hörde jag att husse och matte nämnde ordet *kattp......t*, och var beredd på det värsta. Mycket riktigt, på lördagsmorgonen stördes mitt dittills goda morgonhumör av åsynen av kattburar. *ryser*

Men dagen gick, målaren kom och satte papper på en massa golv. Jag inspekterade allt tillsammans med Piff och Puff, vi var inte särskilt nöjda. Vi ville helst ha allt som det var förut. Och det var det verkligen inte nu. Förutom pappersgolv hade husse och matte flyttat en massa saker, som jag jamade i fredags. Nu hade de flyttat ännu mer, till och med ställt ut saker på min altan, så jag hade litet problem med att komma upp på mitt skåp där.

Hur som helst. På eftermiddagen lyfte matte helt utan förvarning upp Piff och gick till en av burarna. Piff protesterade givetvis allt hon förmådde, men när husse också kom blev hon tvungen att ge upp kampen. Sedan gick matte för att fånga Puff, men hon hade förstås fattat galoppen och satt sig i säkerhet under sängarna. Tyvärr är hon alltför matglad och dessutom dum, så matte kunde genom ett så enkelt knep som matutläggning locka fram henne. Hade jag aldrig gått på!

Vid det här laget hade jag hittat världens bästa gömställe, för den här gången vägrade jag i sten att åka till, ja ni vet vart. Satt där och väntade och väntade. Tills jag fick höra mattes bil börja brumma och ge sig iväg! Utan mig!!! Kunde det vara sant? Efter en lång säkerhetsväntan tassade jag försiktigt ut. Ingen Piff. Ingen Puff. Kan ni fatta!!?? De har fått åka till k...... Inte jag!!!

Gissa om jag har haft det skönt nu? Bara jag som bestämmer allt här! Matte säger att jag fick stanna hemma bara för att jag är så duktig och lugn, och aldrig hoppar upp någonstans. Tyvärr verkar det som om tjejerna kommer tillbaka i morgon. Men jam, tänk att jag slapp inburas och bortforslas! Vad gör det väl då att det är litet bekymmersamt att jag varit av med min matplats? De tyckte att jag kunde äta på Piffs och Puffs ställe, men det har jag inte känt mig riktigt bekväm med. Så nu har jag fått ett alldeles nytt matställe tills det gamla blir klart.

Vilken helg, va?

Saker på gång

Som kattelier ger jag omdömet klart godkänt vatten

Vi har fått en ny kattfontän. Den gamla ville inte jobba längre. Vattnet i den här fontänen är helt okej, men alla tre gillade nog den andra modellen bättre. Dumt nog fanns den inte längre i butiken.

Och så händer det grejor här, vill jag jama. Nu flyttas det om, så jag knappt känner igen mig. Blev riktigt orolig ett tag, för det blev fullt med böcker på min sovplats. Som tur är har de försvunnit igen. I morgon ska det visst komma en av mina gamla kompisar från när mitt hus byggdes till. Han med alla färgburkarna som jag fick akta mig för. Nu ska han börja kladda på väggar i gamla huset. Tror jag ska försöka vara ute så mycket som möjligt.

Då infinner sig nästa problem. Matte påstår att det ska bli regn och storm. Det här blir verkligen inte lätt. Ser fram emot den här helgen med litet darr på morrhåren. Hoppas ni alla mina kompisar får en darrfri och mjausig helg med mycket gos!

Nu får det vara nog

Vad annat kan man göra idag???

Vilken trist dag...Har totalvägrat att vistas ute i den eländiga blåsten. Varje gång jag kikat ut genom dörren har jag hört ett vedervärdigt dån. Ingen vettig katt tassar ut i dylikt. Bara Piff, för hon är inte riktigt klok. Beror väl på att hon är en färsking ute.

Till råga på allt är min favoritgranne sjuk, och hans dörr är stängd. Jag vet inte riktigt vad det är att vara sjuk. Kanske ungefär som att få på sig en kattkrage? Då känner man sig så dålig, så dålig. Det är nog därför han inte orkar öppna dörren för mig.

Häromdagen hade jag en bautastor fästing på mig. Den ramlade av i mattes säng. Hon hade aldrig sett en så stor fästing förut. Stor och fet, fast jag fått sprut i nacken. Den fick bada i toaletten. Hoppas de blåser bort nu, alla fästingarna. Då skulle blåsandet i alla fall vara bra för något.