Okej jul, men idag...

Fram till idag har helgen varit riktigt bra. Själva julaftonen var förstås litet småtråkig, för vi katter fick ensamma vakta huset mest hela dagen. I gengäld fick vi fest på kvällen när alla kom tillbaka. Då vankades både lyxfisk och Dentabits.

Dagen därpå hade vi gäster, och det tycker jag alltid är trevligt. Matte lagade då en jättefågel i ugnen, och det doftade så förföriskt gott att jag helt enkelt var tvungen att hoppa upp på diskbänken för att undersöka närmare vad som var på gång. Alla som känner mig vet att det är högst undantagsvis som diskbänkshoppning ingår i mina rutiner. Jag vet att det finns kvar litet av fågeln i kylskåpet, och jag hoppas att jag ska få smaka av det idag, för jag behöver verkligen kompensation för denna dags lidande.

Redan på morgonen anande jag en hel flock med ugglor i mossen, när jag inte fick någon frukost, och dessutom blev instängd i bortre delen av huset. Plus att kattburen stod där. Varningsflaggorna stod som spön i backen. Mycket riktigt, här skulle åkas till stickhuset igen. Orkade nästan inte protestera, utan satt demonstrativt lugn hela vägen dit.

Det satt flera stora, hemska skällisar i stickhuset. En ouppfostrad typ var det ett himla liv på, och hans husse orkade knappt hålla fast honom. Det kändes ytterst osäkert och obehagligt. Som tur var fanns ett särskilt väntrum för katter, där vi fick sitta rätt högt uppe, utom räckhåll för skällisarna.

Någon ropade "Gustav", och så fick jag komma in i ett hemskt rum. Det hemska bestod i en slags vagga som jag lades ner i. På rygg! Och så höll de fast mig i alla benen, medan någon hällde fullt med blött på min mage. Uschjam, så otrevligt! Sedan blev jag rakad på magen, innan jag fick en nål stucken rakt in. Vet ni vad de skulle göra? Ta ut av mitt kiss direkt från kissblåsan! Klart jag protesterade. Så första gången fick de inget. Då stack de mig en gång till, och då norpade de ett helt rör.

När jag sedan fick komma in i min bur trodde jag det var över, men icke. Jag bars in i ett annat rum, och nu skulle jag stickas i benet igen. Den här gången bara sprutade det ut blod, som fylldes i flera rör. Fick sedan ett slags snöre om benet, men det pillade jag bort. Räcker att ha halsband om halsen. Efter att ha blivit vägd på en löjligt liten våg, som jag knappt fick plats i, fick jag äntligen krypa in i buren och åka hem. Tänk, ibland kan jag faktiskt uppskatta buren.

Man hade ju kunnat förvänta sig hemfärd i expressfart. Åtminstone direkttrafik. Men nej då. Matte och husse skulle handla också. Tur för dem att jag är en extremt tålmodig och förlåtande katt. Efter en eeevighetslång väntan fick jag till slut äntligen komma hem till mitt hus och få mat. Jag hade ju fastat sedan igår kväll. Hann också med några rundor där ute. Men, som jamat, några extra godbitar har jag definitivt förtjänat i kväll. Om en vecka ska matte få provsvaren, och sedan är det kanske ajöss med läckerbitar om det vill sig illa. Så det gäller att passa på.