Varför jag bor här

Idag har det inte hänt ett enda dugg. så jag tänkte passa på att berätta hur det kommer sig att jag flyttade hit. Det här är en historia jag berättat förut, men rätt många av mina nya kompisar har inte hört den.

På den tiden jag förlorade min dåvarande husse, bodde min nya matte och husse inte alltid i det här huset. De for till norra landet ofta och länge, så de tyckte inte det passade att ha en katt. Men så en dag kom katten Vincent och hälsade på. Och han gick inte hem igen. Då var det sommar, och min matte var här hela tiden under en lång period.

Vincent hade ett halsband, så matte förstod att några människor bodde med honom. Men Vincent jamade ingenting om vilka, eller var. Han bara fortsatte att bo här i mitt hus. Det gick många dagar, som blev till många veckor. Matte tittade efter lappar och läste i tidningen om kattefterlysningar, men ingen verkade sakna Vincent.

Till slut bestämde sig matte för att göra ett sista försök att hitta Vincents riktiga hem. Hon köpte ett nytt halsband till Vincent, och lade i en lapp med vårt telefonnummer. Då hade det hunnit bli höst, och matte skulle snart ge sig iväg några veckor.

Efter bara några dagar ringde telefonen, det var Vincents riktiga matte! Han hade kommit hem för första gången på hela sommaren, och gått direkt och lagt sig i sin favoritfåtölj. Hon berättade också att Vincent gjort samma sak förra sommaren. Varit borta, alltså. Då hade han bott på ett hotell. Snacka om lyx! Kan bara tänka mig vad mycket godsaker han fått då. Så den här sommaren tänkte de bara att Vincent gillade att ha semester, de litade på att han skulle komma hem igen till hösten.

Matte var förstås glad att Vincent hittat hem, men kände också vad ensamt och tomt huset blev utan en katt. Så när hon kom tillbaka från sin resa kollade hon vilka övergivna katter det fanns, och hittade mig. Samtidigt hade hon och husse bestämt att ändra sitt resande, så att matte skulle vara hemma mycket mera. Nu för tiden är det bara husse som åker till norra landet.

Jag kom alltså hem hit på hösten. Sommaren därpå kom Vincent tillbaka, och trodde han skulle få tillbringa en semester till här. När jag såg honom med matte blev jag fruktansvärt upprörd, och jagade bort honom det fortaste jag kunde. Sedan dess har han hållit sig borta.

Om inte matte saknat en katt så mycket när Vincent flyttade hem, hade inte jag fått flytta hit. Så även om jag blev alldeles rasande på honom, måste jag väl ändå jama: Tack Vincent!
Önskar alla kompisar en jamarbra helg!