- Hördu Piff, vi behöver några enkla regler på jobbet.
- Håller med dig, det har varit några incidenter. Fast det var du som började!
- Du behövde väl inte smyga så utmanande, det verkade ju som om du ville bli jagad!
- Har jag någonsin velat bli jagad av dig?
- Men du och Puff leker ju med varandra? Jag vill också leka!
- Vilka regler är det vi jamar om?
- Till exempel att vi tassar ut genom olika dörrar, så kan vi bevaka var sin del av området. Och så slutar du med att se ut så där som om du vill bli jagad.
- Olika dörrar är ett bra förslag, men jag får faktiskt se ut precis som jag vill. Killar, alltså...
Inlägg
Svårt när man inte vet om båda menar samma sak. Lurigt. Då kan lek-jakt sluta med en utfräsning. Hu, då.
SvaraRaderaVi brukar tycka att det är bra att reglerna är klara innan vi börjar, men det är klart fuskar någon så är det ingen idé. Nosbuff
SvaraRaderaStackars Gustav. Jag måste jama att det är lite synd om dig som inte får vara med och leka. Jag tycker fortfarande att du ska packa en väska med kattmynta och flytta upp till mig och Snuffe. Vi kan busa hela nätterna. Fast vi har förstås inte sådan omgivning att du kan springa lös ute förstås... *suck*
SvaraRaderaFINDUS, ISAK och RASMUS: Exakt! Det är min bittra erfarenhet!
SvaraRaderaDUI och DECO: vi får väl se om det kommer funka nu med dom nya reglerna. Man kan ju hoppas...
SIPPO: Det är inget vidare att bli tvärnobbad vid varje försök. Ja, tänk om jag kunde komma och hjälpa dig med att spela persiennharpa. Det har jag aldrig gjort, för vi har inga persienner. Det enda dumma är ju det där med att få gå utan att dra på hussar eller mattar. *suckar också*
Jag och Sixten har samma problem. Jag kan inte låta bli att jaga honom varje gång han visar sig. Det är ju så kul att lurpassa på honom när han kommer runt hörnen och sen göra ett riktigt karate hopp mot honom. Jag vill ju leka, han vill sova. Undrar vilken kompromiss vi kan göra där?
SvaraRaderaTass/Puma
Det är för att undvika såna här situationer som jag valt att vara ensamkatt. Matte, som jobbar på ett katthem, kom hemsläpandes med en katt från katthemmet en gång. Jag vägrade befatta mig med honom och gick inte in i huset, trots att det var vinter. Matte fick bära in mig och sen satt jag och tjurade medan den där dumma andra katten försökte ställa sig in. När matte hade försökt i tre månader att få mig att acceptera den andra katten, tog hon hem en djurkommunikatör. HAr ni hört så dumt? Men jag sa till henne att den adnra katten måste flytta. Jag vill ha de som innan han kom, sa jag. Då svarade hon att det kanske blir jag som får flytta. Då sa jag att då får det bli så, (fast jag visste att matte aldrig skulle köra ut mig). Fast då började matte jobba med att hitta ett annat hem åt den andra katten och det lyckades efter ett tag. Han har det jättebra nu. Precis som jag.
SvaraRaderaPUMA: Jag förstår exakt vad du menar! Precis så är det här med. Inte lätt att komma på någon kompromiss, har inte funkat här hittills i alla fall. *suck*
SvaraRaderaKATTSON: Vad klokt av dig att slå tassen i golvet, det önskar jag att jag också hade gjort. Klart att du skulle stanna, men du har ju en klok matte som du jamade. Riktigt bra att alla blev nöjda, var och en i sitt hus. Tass!