Glömska är bara förnamnet

Igår kväll var jag synnerligen upprörd. Jag berättade i förra bloggen att jag var medbjuden när husse och matte skulle till favoritgrannen och äta sur strömming. Varje gång hittills när de gjort det har jag följt med, och det planerade jag givetvis att göra även denna gång.

Men vad händer??? De glömmer att kontrollera att det inte ligger en mediterande katt kvar inne i huset när de går! Så där får jag ligga instängd hela kvällen, medan de är hos min favoritgranne och bara roar sig. Om det nu är roligt att äta sur strömming? Jag skulle i alla fall haft roligt om jag fått vara med, för grannen gillar mig jättemycket.

Matte berättade att han berättat massor om mig. Och att alla saknat mig, och undrat varför inte jag kom. Ändå ringde inte minsta lilla klocka att jag kanske var inlåst och otåligt väntande i mitt hus.

När de till slut kom var klockan jättemörkt och hög tid att komma ut på jobb. Men först jamade jag vad jag ansåg om att bli inlåst när andra går på fest utan att huvudkatten får komma med.