Orättvisa

Finn ett stort fel...

Någon mer än jag som tycker detta ser högst orättvist ut?? Kan jag hjälpa att det verkar vara hål i min matskål?

Fast, det måste jag faktiskt medge, jag tror att det vankas något extra gott till middag. Får väl ha överseende för den här gången... 

Mjaou på er!

1:e vaktinspektör på sin post

Nu är de tillbaka! Vakthållningen har gått problemfritt. Hade en himla tur med vädret, varmt och skönt hela tiden. Fick dessutom en trevlig överraskning, när Piffs och Puffs tidigare husse kom för att hälsa på oss hela helgen. Vi klippte träd bland annat. Han klippte, och jag kollade längden och kvalitén på det avklippta. Vi hade fullt upp i flera timmar. Eftersom husse och matte hade rymt, höll jag honom sällskap på nätterna. Ja, i min soffa förstås. Bara så han skulle slippa känna sig orolig och ensam i huset. Fegisarna Piff och Puff är ju inte mycket att hålla i tassarna vid fara. 

Tror jag ska fortsätta med innesovandet, åtminstone i natt. Jag gillar inte blåset där ute. Skällde litet på matte när hon öppnade dörren för att släppa ut mig. Hur kan hon inbilla sig att jag vill gå ut i det där? Det är ju nästan lika obehagligt som när det hälls ner blött! När jag ändå är igång och klagar på matte, kan jag lika gärna upprepa det gamla vanliga: snåla matportioner.

På det sättet har det varit bra att de varit borta, matte och husse, för min favoritgranne har inga fåniga mått han häller upp mat med.  Han fyller på rejält, noggrann med att jag alltid ska ha något att sätta tänderna i,  närhelst jag får tid över till matrast. Så vill jag ha det, jämt.

Blir borta ett tag

Jajam, så var det då dags igen. Husse och matte ska rymma och bli borta i eeevigheter. En hel vecka! Dom ska hälsa på några flockmedlemmar som inte har vett att bo på Mitt Område. Ett tag hörde jag diskussioner om .....kattp*******t, men tack och lov att jag slapp det åtminstone. Misstänker starkt att det är Sippos partiprogram som gjort nytta här. Tack Sippo! *pustar ut*

Matte har sagt att jag ska få vara ute hela tiden. Men min granne har viskat att jag är välkommen att komma in till honom ibland. Och så ska han se till att min matskål är fylld hela tiden. Det är det bästa med alltihop, för han har sån förståelse för att en ståtlig katt behöver mycket mat. Kan se fram emot en vecka med full matskål. Plus bonusgodsakerna från hans kylskåp. Blir nog riktigt prima det här, när jag tänker efter.

Piff har beklagat sig att hon ska bli inlåst i huset, men det struntar jag i. Hon kan vara tacksam att jag tillåter henne att vara ute alla andra dagar. Ingen annan katt får minsann dela revir med mig, så det är en stor ynnest.

Nu är det så att jag inte kan tassa ner något här förrän nästa tisdag. Alltså blir det ett nytt datum att notera i kattofaxen: 29 september. Hejjam så länge!

En kvällslur gör gott

En pinfärsk bild på mig. Jag har tagit en rejäl avkopplingspaus i soffan i kväll. Måste erkänna att jag börjar bli litet segare på kvällarna. Igår hade jag rätt svårt att bestämma mig för om det skulle bli en inne- eller utenatt. Tassade ut och kände på luften några gånger, varefter jag till slut bestämde mig för att soffan var bästa alternativet. Det var absolut rätt val, till och med att det blev en liten sovmorgon. Hann inte ens tassväcka matte. Konstigt nog kunde hon vakna alldeles av sig själv!

Jag har hört oroande viskningar om att matte och husse tänker rymma igen. Har inga närmare detaljer ännu, men det verkar som om jag ska vara mycket ute. Tror jag flyttar till min favoritgranne om det ska hållas på och rymmas på detta viset. Har till och med fått en egen sovplats på hans veranda. Han säger alltid att jag är en sån fantastisk katt, och sedan kliar han mig på magen. Inte underligt att jag hälsar på honom ofta.

Gäääsp...nu har jag i alla fall vaknat, och ska ut och kolla läget en sväng. Ha en mjausig helg, alla kompisar!

Glömska är bara förnamnet

Igår kväll var jag synnerligen upprörd. Jag berättade i förra bloggen att jag var medbjuden när husse och matte skulle till favoritgrannen och äta sur strömming. Varje gång hittills när de gjort det har jag följt med, och det planerade jag givetvis att göra även denna gång.

Men vad händer??? De glömmer att kontrollera att det inte ligger en mediterande katt kvar inne i huset när de går! Så där får jag ligga instängd hela kvällen, medan de är hos min favoritgranne och bara roar sig. Om det nu är roligt att äta sur strömming? Jag skulle i alla fall haft roligt om jag fått vara med, för grannen gillar mig jättemycket.

Matte berättade att han berättat massor om mig. Och att alla saknat mig, och undrat varför inte jag kom. Ändå ringde inte minsta lilla klocka att jag kanske var inlåst och otåligt väntande i mitt hus.

När de till slut kom var klockan jättemörkt och hög tid att komma ut på jobb. Men först jamade jag vad jag ansåg om att bli inlåst när andra går på fest utan att huvudkatten får komma med.

Sur strömming

Här bor JAG

En ganska händelsefattig dag i stort sett. Det gamla vanliga rutinarbetet har utförts utan några större överraskningar. Hade ett avbrott, när jag faktiskt gick in i mitt hus och kopplade av en stund i husses säng. Vet inte varför, för det var så skönt ute. Kom också sen på bättre tankar, och fortsatte med en stunds meditation i min utegrop i solen.

Dessvärre måste jag meddela att min sekreterare strejkar i morgon, för hon ska iväg och äta sur strömming hos min favoritgranne. Jag är också bjuden, så jag följer nog med. Åtminstone om jag slipper äta strömmingen sur. Enligt min uppfattning ska strömming avnjutas färsk.

Jag har minsann nosat på den sura strömmingen, och det kan jag jama, att aldrig att jag skulle sätta tänderna i något dylikt! Men matte och husse och alla de andra satt där och stoppade i sig den ena efter den andra och låtsades att det var gott. Man blir aldrig klok på dem, tvåbeningarna...

Ojusta matte

Utsatt för överrumplingsattack

Igår gjorde matte en synnerligen ful grej. Jag hade varit ute och jobbat hela natten, så när jag kom in på morgonen var jag verkligt vrålhungrig. Matskålen var, om inte fylld, så åtminstone påfylld så att botten var täckt. Alltså kastade jag mig glupskt över bitarna, och missade att vara observant på omgivningen.

I normala fall känner jag direkt igen det där speciella knäppandet som blir när matte öppnar nacksprutet. Nu var jag totalt ovetande om faran, och hann inte sätta mig i säkerhet. Tvärtom satt jag lugnt kvar en bit från matskålen när jag stillat den värsta hungern, och hade inga som helst misstankar när matte närmade sig.

Usch, vad jag avskyr att bli nacksprutad! Och jag gillar definitivt inte att bli överrumplad så där. Givetvis rusade jag genast ut. Som straff kom jag inte in igen på en lååång stund.

Åh, så skönt jag har det!

Kan man ha det bättre än så här? Jag njuuuuter.....Det är ett alldeles perfekt lagomvarmtväder, temperaturen passar exakt min pälstjocklek. Dessutom ännu en inkräktsfri dag. Kanske att mitt budskap gick in ändå.

Och så har husse kommit hem igen, det uppskattar vi allihopa. Särskilt Piff och jag, vi turas om att hjälpa husse med magmassagen. Tassarna sjunker ner så skönt när man trampar på honom, det gör behandlingen extra gosig. För oss i alla fall. Husse brukar muttra något om klor. Då skrattar matte och säger att det nog är lika bra som att ligga på spikmatta. Underligt uttalande. 

Nu kommer det en helg igen. Min önskan är som vanligt att alla katter ska få ha ett eget hem att komma till, där någon klappar om katten och ger den god mat. Vi tassas på måndag!

Mjukt och gosigt

Matte hade lämnat kvar något vitt på bordet i växthuset. Gissa om det var skönt att ligga på?! Precis såna här stunder som behövs för att man ska orka med diverse bataljer. Hittills idag dock inga inkräktare i faggorna.

Matte tänkte låsa mig inne igår kväll, men se det gick jag inte med på. Började demonstrativt rusa omkring där inne, så att hon skulle inse mitt rörelsebehov. Tack och lov kom hon på bättre tankar efter det. Den här sommaren har jag insett att livet levs bäst på natten. På dagarna är det inte alls lika spännande, då kan man hellre slöa och meditera.

Utom igår då, men det var spännande på fel sätt. Att slåss är aldrig kul, bara nödvändigt. Spännande, det är att ligga i mörkret och spana, fokusera och tjoff, lägga tassen på ett byte. Det är livet! Åtminstone för en av oss.....

Känsliga katter varnas. Otäck bild.

Det här var inte roligt. Han/hon kom tillbaka trots tillsägelser.

Jag bara inte kan tolerera det. Päls måste offras, och riven och biten blir jag. Men Mitt Område måste fredas till varje pris.

Sedan måste jag sova.....

och sova.....

och sova ännu mer

Jag njuter, men orosmolm hotar

Det bara inte finns något skönare än att sova i högt gräs. Har gjort mig en ordentlig håla här. Kolla så mysigt!

Men vet ni vad, på eftermiddagen kom det en inkräktare helt lugnt tassandes rakt över min tomt! Ett tag funderade jag på om det var Sippo som ville överraska mig? Väldigt likt. Men eftersom han inte presenterade sig visade jag honom bästa vägen härifrån. Ja, nu vet jag förstås inte om det var en killkatt, för den var mycket mindre än jag. Mera Piff-storlek.

När vi kommit ut på stranden berättade jag tydligt områdets regler, och att det redan är nog med katter här. Det var en ovanligt klok inkräktare, för den retirerade, om än ganska långsamt och under en massa luktande på ditten och datten.

Nu är matte orolig för att det ska vara en katt som inte hittar hem, eller någon som inte får bo hemma hos sig längre. För min del är jag bara bekymrad över att det verkar börjar drälla av katter här. Jag tycker det är fullkomligt nog med att behöva dela hus med de två kattfröknarna Piff och Puff.

Osynlig

Jag har gömt mig...ingen vet var jag är...

Pälsresande historia

Matte berättade en jättehemsk historia. Fast det slutade bra. Jamar det bara så att du vågar fortsätta läsa.

Matte var ute och åkte med bilen på en ganska stor väg, där alla brummisarna åkte alldeles för fort. Det gör de förresten alltid, tycker jag. Då fick hon se en stackars katt som valt alldeles fel ögonblick att ta sig över den breda vägen. Den sprang upp ur diket på höger sida, precis framför bilen som körde före matte. Som tur var klarade den svanstippen precis, utan att bli överkörd.

Det var bara det att från andra hållet kom samtidigt också en bil, och matte bara väntade på att det skulle bli en mosad katt *ryyyser*, för hon såg att det skulle bli omöjligt för katten att hinna över före bilen. Men det gjorde den!!!! Matte säger att den måste haft änglavakt. Vad det nu är för något.

Jag är glad att jag inte bor vid en stor väg. Min väg tar slut en bit bort, vid ån. Där det finns konstiga avlånga saker som ålar sig fram på marken. Ormar heter de visst. Ska man akta sig för säger matte. Det finns mycket farligt. Brummisar och ormar.

Och så finns det sånt som är otrevligt. Som inkräktare med dåligt förstånd. De som inte fattar att de inte är välkomna. Blev tvungen att göra en insats igår kväll igen. Matte hotar med att jag inte ska få vara ute på nätterna mer, men det är förstås uteslutet. Då har ju han vunnit!

Min helgönskan är att alla katter ska ha ett hem att komma hem till någon tycker om dem. Mjaou på er!

Perfekt, förutom.....

Nu kan man tassa alldeles som vanligt i trappan. Vi slipper balansera på kanterna. Jag gillar jättemycket att ligga högst upp och spana. Tyvärr säger matte att min utsikt kommer begränsas, för det ska visst sättas dit en massa brädor på sidorna. Så dumt och onödigt! Enligt min mening är det alldeles perfekt nu.

Ja, förutom det lilla orosmomentet som syns bakom mig på bilden. Jag känner mig inte helt säker på hennes avsikter. Hon är så himla nosig av sig. Och så det där fuskiga, att hon ska lukta och lukta på mig, medan jag aldrig får minsta lilla luktförsök på henne utan att det blir stor kalabalik. Det är okamkattligt, eller hur?

Inkräktare

Här har jag intagit högsta svansberedskap inför en planerad rusning upp i min tall. Natten som gick fick jag inta samma beredskap av betydligt allvarligare skäl. En inkräktare gjorde anspråk på Mitt Område! Dessutom av den allra mest privata delen, närmast mitt hus.

Jag förkunnade högljutt vilka regler som gäller här, men han bara mjauade emot. Tyvärr fanns då inget annat att göra än att tass- och klogripligen visa att jag menade vad jag mjauat.

Matte kom utrusande och ropade på mig, men inte kunde jag ge upp vakthållningen, det måste hon fatta. Va? Skulle jag lämna fritt för fridstöraren? Med stolthet kan jag meddela, att jag gick ur striden utan några större blessyrer. Hoppas nu att inkräktaren lärt sig läxan.

Hett om öronen

Har ni det också för varmt? Matte tycker inte jag ska klaga, men det kan hon säga, med den lilla päls hon har. Med andra ord har det blivit en slödag. Gick och la mig i växthuset. Hittade litet skugga där på ena sidan. Jag gillar att vara där, det är lugnt och skönt. Med ett litet mjukare golv vore det perfekt.

Nu har vi inte sett Piff sedan i morse igen. Hon börjar bli en riktig rymmare. Det gillar inte matte. Jag brukar också vara borta länge, men för det mesta tassar jag hem emellanåt. Matte måste lära Piff litet hyfs.