Stackars mig

Hade en riktig pärs i lördags, kan jag jama. Var inne i mitt hus en stund för att få mig litet i magen, när Det Mystiska Köksskåpet liksom ropade på mig. Alltså var det dags för en kontroll där inne. Eftersom översta delen är ganska väl inspekterad, bestämde jag mig för att undersöka underskåpet. Hittade ingenting som var värt vidare utredning, men det var ganska mysigt att ligga där och spana, så jag stannade kvar. Då kom Piff...

Hon var helt övertygad om att det var jag som var skåpmonstret, för hon morrade, ylade och bar sig åt. Det var riktigt kymigt att ligga där, visste inte hur jag skulle hantera situationen. Till slut var jag ju tvungen att ge mig ut därifrån. Piff närmade sig, men inte tillräckligt för att vi skulle kunna noshälsa. Hon bara fortsatte att låta, helt övertygad om att jag var ett monster. Totalt knäpp. Försökte mig på en avledande manöver, och smita förbi henne in på kontoret. Det skulle jag inte ha gjort. Hon blev alldeles stortokig och jagade mig i racerfart, uppmuntrad av Puff, som också anslutit sig. Jag försökte gömma mig längst ner på en hylla på kontoret. Framför mig stod både Piff och Puff stridsberedda. Och det blev det. Strid, menar jag.

Alltså, jag är snäll och överseende, men det finns gränser. Instängd och attackerad av två bara måste jag få försvara mig. Piff blev så rädd att det blev blött på golvet, och matte skällde och gick och hämtade vatten att spruta på oss. Men innan hon kom tillbaka hade dom insett vem som var starkast, och gett upp kampen.

Jag gav mig iväg ut för att få litet lugn och ro, och Piff och Puff fick lugna sig inne i huset. Måste nog skicka Piff på både syn- och luktundersökning, eftersom hon inte kan se skillnad på Köksmonstret och mig.