Hittills har jag funnit min favoritgranne vara närmast den perfekte tvåbeningen. Idag måste jag tyvärr medge att jag upptäckt vissa brister. Hans uppmärksamhet är inte på topp.
Efter att han och jag avslutat våra jobb i trädgården gick vi ner i hans källare. Han ställde in några prylar, och jag bestämde mig för att utföra en närmare besiktning av ytorna där nere. Döm om min förvåning när jag helt plötsligt hörde dörren stängas, och upptäckte att jag var ensam kvar! Väntade förstås tålmodigt en stund på att han skulle återvända, men ingenting hände.
Till slut blev jag tvungen att ropa högt, för jag hade sannerligen ingen lust att sitta där nån längre tid. Tyvärr har grannen inte fullt utvecklad hörsel, så min väntan blev väääldigt lång. Till slut måste väl ändå mina kraftfulla rop ha nått upp till honom. Han låtsades mycket förvånad när han öppnade dörren, fast han visste att vi jobbat där tillsammans. Det allra minsta man kan begära är väl att ett rum konstateras kattfritt innan man stänger dörren utifrån?! Men han bad så mycket om ursäkt, så jag får väl förlåta honom. För denna gången.
Inlägg
Oj så otäckt! Att sitta inlåst är inte så vidare roligt. Jag har prövat att sitta i ett kylskåp ett par gånger. Du får kanske skaffa en megafon som du kan jama i. Då borde det väl höras? Tur att du är en sån förlåtande katt.
SvaraRaderaTassen!
I ett KYLSKÅP??? *ryser* Då är jag faktiskt hellre i källaren. Megafon vore perfekt. Bör utplaceras överallt där instängning kan ske. Tass!
SvaraRadera