tisdag 14 juli 2009

Fast jag lovar inget

Visst gillar jag tvåbeningar, men just nu vimlar det litet väl många av dem här. Mitt Område känns rätt begränsat, om jag så jamar. På några tomter i närheten finns gott om minivarianten, de ställena måste absolut undvikas. På andra springer mellanstorleken omkring och för sånt himla liv, att jag blir aningen osäker. Bäst att avhålla sig från inspektioner där också. Mitt emot mitt hus är det rätt lugnt, men jag vet inte riktigt om jag är välkommen dit. Till och med stranden känns rätt osäker att betassa. Varför måste människor skrika så mycket?? Skrik tycker jag inte om.
Tur jag har min favoritgranne, annars hade mitt arbetsområde blivit rent löjligt litet. Även om det är sommar och varmt och mycket tid åtgår till avkoppling, duger det inte att helt slöa till. Jag är väldigt tacksam att jag får bedriva mitt spaningsarbete på nätterna nu. Matte har gett mig nåt som heter ultimattum eller vad det var, att jag får vara ute så länge jag inte slåss. Så det ska jag inte göra. Trooor jag.

3 kommentarer:

  1. Uj, du bor kanske vid en sån där semesterort eller vad det heter. Människor brukar bli lite skrikiga på såna platser har jag hört. Typiskt människor att inte visa hänsyn till oss katter. Hoppas verkligen du slipper slåss, både för din egen och för mattes skull. Förreste blir nog även jag lite orolig om du ska ut och ge på pälsen. *vankar oroligt*
    Det var kanske en bra idé att sätta ett ultimattum...

    SvaraRadera
  2. Joom, semesterort heter det nog. Just nu är det extra semestrigt här. ALLA vill tydligen hit och trängas och se på KÄNDISAR, vad det nu är. Jag har aldrig sett nån sån. Förresten vet jag inte hur dom ser ut. Och det är när det kommer o-kändiskatter som det kan bli litet pyrt. Ska tänka på vad du jamat...

    SvaraRadera
  3. Gustav, man ska inte bruka våld, så det är bra att du inte gör det.
    Dom där minivarianterna du pratar om slipper jag som tur är

    SvaraRadera